Ägir & Ran

Ägir är i nordisk mytologi en jätte, som härskar över havet.

Havsguden Ägir bor i ett guldskimrande palats dit även asarna kommer för att slå an en fest. Ägir har inte samma höga status – eller om man så vill, rang – som asarna, men kopplingen mellan havet och förgyllda salar gör att nutida forskare tror att han förknippas med skatter som gått förlorade i skeppsbrott. Ägir är gift med Ran, och tillsammans har de nio döttrar som alla bär namn efter olika slags vattenvågor.


Ägir och Ran med sina nio döttrar.
Illustration av Jenny Nyström ur Fredrik Sandlers utgåva av Eddan, 1893.

Ran är i nordisk mytologi havsdjupets gudinna och maka till jätten Ägir.

Ran fångar in drunknade personer med sitt stora nät och håller dem i sina salar på havets botten. Ran lånade ut sitt nät till Loke som använde det till att fånga dvärgen Andvare.

Ran och Ägir har nio döttrar, vilka alla har namn efter olika slags vattenvågor. Dessa räknas upp på två ställen i Skáldskaparmál i Snorres Edda:

Himingläva, som betyder "den himmelsklara"
Dufa, som kan betyda "duva", men är även en slags våg
Blodughadda, som betyder "den med blodigt hår"
Hefring
Unn
Hrönn
Bylgja, som på isländska betyder bölja
Båra, som bland annat kan vara en tsunami, eller Dröfn, som betyder "vågtopp"
Kolga


Rans döttrar

Svartalv, (även svartalf), är en varelse ur nordisk mytologi, samt svensk översättning av engelskans dark elf och drow.

I den fornnordiska mytologin levde svartalfer under jorden och smidde och de kan därför möjligen vara en synonym för dvärgar, som de annars knappast går att skilja från. Ordet dvärg har troligen kommit av tyskans ord för dvärg, "Zwerg", och det bör ha införts någon gång under sen vikingatid. Om underjordiskt smide dessförinnan haft betydelse för nordisk mytologi, vilket är tvivelaktigt, kan svartalf ha varit den dåvarande gängse termen.

Möjligt är att det fanns en ras av dvärgar som kallades mjödvitner, vilka arbetade som svartalvernas smeder. Särskiljning mellan ljusalfer och svartalfer, goda och onda, kan härstamma från kristendomens synsätt som började göra sitt intåg i Norden, vilket influerade Snorre Sturlason, som omnämner dem båda i Eddan.

Heidrun (av heidr, hed) var i nordisk mytologi en get som står på Valhall och betar på Yggdrasil. På nätterna löper den med bockar.

De einhärjar som valkyrjorna fört till Valhall dricker dagligen av det mjöd som kommer ur Heidruns juver. De döda slagskämpar som bor i Valhall dricker inte bara Heidruns mjöd, utan hon blir också kokad varje dag, och hennes kött räcker till alla. Nästa dag är Heidrun frisk och kry igen.