Nornor
De tre nornorna
Nornorna (fornnordiska nornir) var tre ödesgudinnor i nordisk mytologi.
De namngivna nornorna hette Urd, Verdandi och Skuld (Urðr, Verðandi ok Skuld) och det har sagts att de i den ordningen representerade det gångna, det varande och det kommande, det som skall komma. Etymologiskt kommer dock orden från isländskans ord för (olycks-)öde, varða (vardande) och skola (nödvändighet) och att förbinda nornorna med ett tidsflöde är förmodligen ett senare kristet påfund som egentligen härstammar från deras romerska motsvarigheter parcerna. Snorre Sturlasson förklarar i sin Edda att det förutom dessa tre även finns ett otal mindre nornor som följer varje människa ifrån födelsen till döden och formar dennes öde (se t ex fylgja, hamingja och vård). Enligt somliga uttolkare ska Urd i (den samgermanska) begynnelsen ha varit ensam ödesgudinna. En norna kunde vara både god och ond.
Nornorna sas leva i en hall vid Yggdrasils rötter intill Urdarbrunnen. Där tog de vatten ur brunnen och sand från marken omkring den jättelika asken och öste över trädet så att dess grenar inte torkade eller ruttnade. Nornorna avgjorde alla levandes öde genom att spinna på livets trådar.
Av den beskrivning vi har av nornorna kan vi sluta oss att nordborna var fatalister och liksom hos grekerna omfattade ödets nycker även gudarna - nornorna lät inte ens dem få veta hur långa trådarna var eller vilka trådar som vävdes samman.
Nornorna motsvaras i grekisk mytologi av moirerna och i romersk mytologi av parcerna.
|
Urdarbrunnen
Nornorna vid Urdarbrunnen
Urdarbrunnen eller Urds brunn (”ödesbrunnen”) var i nordisk mytologi den källa invid Yggdrasils fot där gudarna möttes för att hålla ting och besluta om framtiden. Vid Urdarbrunnen bodde nornorna Urd, Verdandi och Skuld, som varje dag öste ur urdarbrunnen på den stora asken Yggdrasil för att trädet inte skulle vissna.
Citat från Poetiska Eddan:
- En ask vet jag stå, Yggdrasil heter den
dess höga stam är stänkt med vitgrus;
dädan kommer dagg som i dalar faller,
grön står asken vid Urds brunn alltid.
Siv/Sif
från 1893 visar henne med sitt långa, ljusa hår.
Siv eller Sif (namnet kan tolkas som "släktskap", "svågerlag och "äktenskap") var i nordisk mytologi hustru till Tor. De hade tillsammans sonen Mode och dottern Trud. Med en okänd make har hon Uller. Magne är Sivs styvson, och Jord är hennes svärmor.
Siv är svågerlagets och äktenskapets gudinna. Om man önskar en livkraftig avkomma skall man åkalla Sif.
Vid ett tillfälle lät Loke klippa av Sivs guldgula hår på skämt. Ställd inför Tors vrede lät han Ivaldesönerna tillverka nytt hår åt henne i rent guld. Så fort håret lades på hennes huvud växte det fast. Det var samma smeder som tillverkade Gungner och Skidbladner.
Lofn
Lofn ("den milda") var en asynja i nordisk mytologi som förknippades med välvilja och vänlighet. Hon tillhörde Friggs heliga systerskap med asynjor. Hon kunde hos Oden och Frigg utverka tillstånd för par att gifta sig när andra försökte förhindra det. Därför är det gott att åkalla henne i detta syfte. Det är Lofn som har givit upphov till ordet "lovorda".
