Magne (”den kraftfulle”) är i nordisk mytologi son till Tor och jättinnan Järnsaxa, bror till Mode. Hans halvbröder heter Uller och Mode, och hans halvsyster heter Trud.

Magne har ärvt sin faders styrka och mod, och han skall tillsammans med sin halvbroder Mode ta över Tors hammare Mjölner efter Tors död i Ragnarök. De skall sedan utföra samma uppgifter som deras far gjorde.

Endast tre nätter gammal lyckades Magne flytta jätten Rungners fot sedan denne fallit över Tors hals. Som belöning erhöll han Rungners häst Gullfaxe, som till och med Oden ville ha. Man åkallar Magne i samma ärenden som hans fader, det vill säga i frågor som berör väder, vind och årsväxt.

Svenska flottan har haft tre fartyg med namnet HMS Magne.

Järnsaxa, hon med järnsvärdet, var en jättinna i nordisk mytologi. Mor till Tors son Magne.

Järnsaxa omnämns i Snorres Edda.

I nordisk mytologi omnämns Trud (vars namn kan betyda både "styrka" och "kvinna") både som dotter till Tor och som en av de valkyrior som sades "skänka einhärjarna öl" och bestämde vilken som skulle dö i strid. Hennes moder heter Sif och hennes broder Mode. Hennes två halvbröder heter Uller och Magne.

Mode ("den modige") var i nordisk mytologi ett av Tors och Sifs barn. Hans syster heter Trud, och hans halvbröder heter Magne och Uller. Mode har ärvt sin fars styrka och hans mod, och tillsammans med Magne skall han ta över Tors hammare Mjölner efter att Tor dräpts av Midgårdsormen i Ragnarök. Mode och Magne förväntas utföra samma uppgifter som åskguden. Man åkallar Mode i samma frågor som man åkallade hans far, det vill säga saker som berör vind, väder och årsväxt.

Tor ("åska") var en fornnordisk och forngermansk åskgud. Till etymologin, och i stort sett till funktionen, identisk med den fornindiske guden Indra; i stort sett till funktionen, men inte till etymologin, även med den grekiske guden Zeus och den romerske Jupiter. Namnet är också identiskt med det svenska ordet dunder (av lågtyskt dunder, donner) – liksom engelskans thunder, tyskans Donner och så vidare. I svenskan och i övriga germanska språk har Tor givit namn åt torsdagen.

Enligt vissa religionshistoriker kan Tor, liksom Indra, från början ha varit en höggud. Vid tiden för våra källor, främst poetiska och prosaiska Eddan, hade dock denna roll övertagits av Oden, och då har Tor omdefinierats som Odens äldste son; Tors mor var jorden, möjligen ett sidonamn på Frigg, men detta är oklart). Tors hustru är Siv. De har tillsammans sonen Mode och dottern Trud. Dessutom har Tor, från ett tidigare äktenskap med jättinnan Järnsaxa, sonen Magne. Deras hem är borgen Bilskirne i Trudvang i Asgård.

Tor, Oden och Loke är de tre gestalter som oftast uppträder i den nordiska mytologin. De främsta gudarna i den fornnordiska kulten är Tor, Oden och Frej.

När Tor vredgas åker han runt på sin vagn, som dras av bockarna Tanngnjóstr och Tanngrisnir, bland molnen och strider med sin hammare, Mjölner, mot det onda i form av jättarna; en liknande strid utkämpas i indisk mytologi mellan Indra och Asuras. Det är så åska uppkommer. Andra attribut är kraftbältet Megingjord, som får hans styrka att växa när han drar åt svångremmen. Han har också järnhandskar och en järnstång i vänsterhanden.

Psykologiskt sett är Tor rätt enkel, till skillnad från exempelvis grubblaren Oden. Tor dyrkades främst av enkelt folk – han är böndernas och trälarnas gud. Tor är guden som bringar ordning ur kaos. Liksom de andra asagudarna är han inte odödlig. I Ragnarök kommer Tor och Midgårdsormen att döda varandra. Hans båda söner överlever däremot – de har inte utövat makt i denna tidsålder.

När kristendomen blev en allvarlig konkurrent till den gamla religionen blev Tors hammare symbolen för denna, liksom korset för de kristna.

Man åkallar Tor i frågor som berör vind, väder och årsväxt.

Andra namn på Tor
Asator 
Einride ('den som färdas ensam')
Jofur (Jöfurr), på 1700-talet ett namn som avsåg åsk- och himmelsguden, antingen Tor eller Jupiter.
Jords son, son av Jord, (i Björn Collinders översättning) eller Jordens son (i Erik Brates och Edvin Thalls översättningar), kenning i Loketrätan och Kvädet om Trym i Poetiska Eddan. I den isländska originaltexten finner vi, vilket ordagrant betyder "Jords son".
Lorride eller Hlorride ('det bullrande åskvädret'), som fosterson till Hlora.
Odens son, kenning i Trymskvädet
Thore-Gud, folktrons namn på Tor i Värend enligt Wärend och wirdarne.
Veur
Vingner
Vingtor 
Åketor, ('den vagnskörande Tor')

Od ("den extatiskt rasande") är i nordisk mytologi en gåtfull version av Oden, den högste guden, men make till Freja istället för till Frigg. När Od lämnar Freja för att dra ut på långa äventyr gråter hon tårar av rött guld.

Gudaparen Oden-Frigg och Od-Freja går ofta inte att skilja från varandra. De verkar haft mycket likartade funktioner i kulten lokalt på olika platser. Mycket tyder på att distinktionen mellan dem är en produkt av ansträngningarna att göra ett sammanhängande religiöst system av de nordiska gudarnas värld.