Räsvelg eller Hräsvelg var i nordisk mytologi en örnjätte som satt vid himlens ände i norr och skapade vindarna genom att slå med sina vingar.

På Räsvelg's gigantiska näbb, mellan ögonen, sitter höken Väderfölne.

I fädrernas gudasaga berättad för ungdomen så beskrivs Hräsvelg som liksväljaren. Hräsvelg har där sällskap av örnen Are. De kommer att samlas med Yggdrasils andra rovdjur för att invänta att likportarna öppnas. Då ska de döda som varit i Helheim "underjorden" tillsammans med de nu dött för andra gången träda ut genom likportarna och när de fördömda kommit genom dem, störta de vingade demonerna öfver de åt dem utsedda offren, trycka dem under sin dolkhvassa fjäderklädnad och flyga med gräsliga skrän genom Nifelhels töckenrymder till de för dem bestämda pinorummen.

Detta dystra land (Nifelhel) är dock endast förgården till de egentliga kvalhemmen. Ett svalg förer därifrån ned till nio under Nifelhel belägna ofantliga pinohålor. Ur svalget uppstiga vidriga ångor, och älfven Slid vräker sina svarta slammiga vattenmassor ned för dess branter. I detta svalg är det som Nidhögg och de andra flygande demonerna störta sig med sina offer. Innan de aflämna dem, borra de sina näbbar, käftar och klor i deras lemmar och slita dem i trasor; men lemmarne växa åter tillsammans: en tredje död ges för de fördömda icke. Därefter fördelas dessa mellan pinohålorna i enlighet med de dödssynder, som de begått. De nio straffvärldarne bestå af nio oerhördt vidsträckta fjällgrottor, förenade med hvarandra genom öppningar, brutna i bergväggarna och stängda med portar, utanför hvilka stå väktare som till skepnad och uppförande äro vartecken af de synder, vilkas förövare de bevaka. Den längst i norr belägna straffhålan kallas Likstränderna.

Hräsvelg ingår i en särskild grupp av jättar, närmast kosmiska väsen, som, för människan och världsalltet, symboliserar farliga makter. Till dessa räknas förutom Hräsvelg själv, Fenrisulven och Midgårdsormen och likaså Hel och Nidhögg.