Snorre Sturlasson





Snorre Sturlasson
(isländska Snorri Sturluson), född omkring 1178, död 23 september 1241, var en isländsk hövding, historiker, författare och skald. Han betrakas som författare till Den yngre Eddan, vilken är en handbok i skaldekonst och lärobok i nordisk mytologi, författad omkring 1220.


Snorre var son till den isländske hövdingen Sturla Tordsson och Gudny Badvarsdotter. Han gifte sig 1199 med hövdingadottern Herdis Bersedotter från herrgården Borg. De fick tillsammans barnen Jon och Halbera.


Vid tre års ålder blev Snorre Sturlasson fosterson till "Islands mäktigaste och rikaste storman", hövdingen Jon Loptsson på Odda. Detta skedde som en förlikningspant mellan parterna Oddaätten och Sturlungarna, där stor oenighet rådde. Snorre stannade här i tjugo år, och fick av sin styvfar lära sig att läsa, skriva och bemästra latin. Det var på Odda, där forntidens stamtavlor, skaldeverk och drapor fanns bevarade, som intresset för författarskapet väcktes.

Snorre Sturlasson var två gånger lagman på det isländska Alltinget, en mycket förnäm position i dåtidens isländska samhälle. Han var mycket inblandad i sin samtids politik och dödades på grund av sitt stöd för ett uppror mot den norske kungen Håkon Håkonsson.


Snorre Sturlasson seglade sommaren år 1218 från Island till Norge. Där gästade han först Skule Jarl över vintern, och besökte sommaren därpå (år 1219) lagman Eskil Magnusson (Bjälboätten) och hans fru Kristina Nilsdotter Blake i Skara. Makarna var båda släkt med kungaätterna, och gav Snorre god inblick i svearikets historia, särskilt som Eskil just då skrev ihop Västgötalagen. Han antecknade allt, och fick troféer med sig hem. En gåva var baneret som kung Erik Knutsson av Sverige fört i slaget på Gestilren år 1210, vilket förvarades hos Eskil Magnusson i Skara, som år 1219 överlämnade det som hedersgåva till den gästande Snorre.


Genom att Snorre Sturlasson faktiskt besökt Sverige och allmänt anses vara en relativt god historiker och källkritiker, kan hans uppgifter anses vara förhållandevis goda. Detta är viktigt eftersom Snorre visserligen aldrig skrev direkt i avsikt att dokumentera svensk historia, men ändå gjorde detta inom ramen för den norska, och hans verk är därmed bland de äldsta överlevande dokumenten om Sveriges äldsta historia.


Det är framför allt Torgny lagman och hans varnande tal till kungen Olof Skötkonung som blivit berömt, men att det hållits så som Snorre berättar - över två hundra år senare, eller överhuvudtaget relationen mellan lagmannen och kungen - är osäkert, för att inte säga osannolikt.


Snorre Sturlasson mördades i sitt hem Reykholt av politiska skäl, en septembernatt år 1241. Mördaren var hans förre svärson Gizurr Thorvaldsson (isländska Gizurr Þorvaldsson), som handlade på uppdrag av kung Håkon i Norge. Direkt efter dådet intog en trofast rojalist vid namn Thorgils Skardi (isländska Þorgils Skardi) positionen som Islands mäktigaste man. Håkon utnämnde dock senare Gizurr till jarl på Island.


Ragnar Lodbrok


"Konung Ellas sändebud inför Ragnar Ladbroks söner" (1857)



Ragnar Lodbrok
var enligt den danske hävdatecknaren Saxo Grammaticus jarl hos den danske kungen Hårik. Enligt den isländska litteraturen var han emellertid son till en sveakung vid namn Sigurd Ring. Namnet Lodbrok hade han enligt sagorna då han till skydd mot en lindorm burit en särskild sorts vargskinnsbyxor bestrukna med beck ("lodbrokor") för att ettret (giftet) inte skall skada honom.

Han har framförallt identifierats med en dansk viking som med en flotta på 120 skepp seglade till Frankrike och uppför floden Seine, där han plundrade och belägrade Paris år 845. Staden var skyddad av Karl den skalliges män, men de flydde då danskarna inför deras ögon grymt avlivade fångar och hängde 111 av dem. Belägringen upphörde först efter det att Ragnar erbjudits en danagäld, 7 000 pund silver, på den tiden en oerhört stor summa. Det finns en samtida skriftkälla från ett kloster vid Seine som meddelar följande avseende året 845: ”Detta år kom Regner, vikingarnas anförare, med sin flotta och han nådde Paris, och på den heliga påskafton, som är den 28 mars, inträdde han i staden.”

Möjligen har sagans Ragnar Lodbrok uppstått som en blandning av en historisk svensk kung, Sigurd Rings son Ragnar, sveakung ca 770 - 785 och besjungen i Brage Boddasons Ragnarsdrapa, vilken sammanblandats med den danske vikingen och således givit upphov till berättelserna om Ragnar Lodbrok.





RSS 2.0