Völvan från Völuspá

Völva eller vala är en "fornnordisk spåkvinna" som i profetisk extas skådar in i framtiden. Flera völvor (valor) omtalas i den fornnordiska litteraturen. Mest bekant är den sierska som uppträder i "Valans spådom", den inledande sången i den Poetiska Eddan. Den beskriver världens skapelse och undergång i nordisk mytologi. Ett annat exempel är beskrivningen av hur völvan Torbjorg på Grönland gick till väga vid sitt siande, vilken finns i Erik rödes saga kapitel 4.

Ordet völva är en avledning av det fornnordiska ordet vǫlr, som är en slags rund stav. Man kan därför tolka ordet som "stavbärerska". Under förkristen tid var valan en högt aktad kvinna. Hon vandrade omkring i landet och välkomnades till folkets gårdar bland annat för att besvara framtidsfrågor angående kommande skördar etcetera. Detta gjorde hon under så kallad sejd, det vill säga att hon kontaktade andevärlden genom att försätta sig i trans.