Tor var den mäktigaste av dem och härskade över åska och blixt, vind och regn, solsken och gröda. Han var placerad i mitten med en spira i sin hand, och på hans sidor satt Oden, krigsguden, i full beväpning och Frej, freds- och kärleksguden, försedd med en väldig stående manslem. Alla de hedniska gudarna är tilldelade präster som frambär folkets offer. Om farsoter eller hungersnöd hotar offrar man till Tor, vid krig till Oden och vid bröllop till Frej.

Vart nionde år har man niodagarsblot, en gemensam fest där folk från hela sveariket deltar. Då offrar man nio stycken av varje varelse av manligt kön, även människor, och kropparna hängs upp i en lund nära templet. Ingen får utebli från dessa blot och alla sänder gåvor till helgedomen, såväl kungarna som folket. De som antagit kristendomen måste köpa sig fria från deltagande, något som är grymmare än varje straff.

Adam av Bremens tillförlitlighet är emellertid väldigt ifrågasatt.

Möjligen hölls sista niodagarsblotet 1078. Hednatemplet i Uppsala brändes förmodligen ner av kung Inge den äldre 1087.

Det var sed i Svitjod att det i februari skulle vara huvudblot i Uppsala, enligt Snorre. Då blotades för fred och för kungens seger. Då hölls också alla svears ting, och det var marknad och handelsstämma, och den fortsatte efter att Svitjod blivit kristet. Disablot till exempel var för att utröna hur årets skörd skulle bli.

Den tyske historikern Thietmar av Merseburg skriver att danerna hade en huvudort på Själland vid namn Lejre, och där samlades de vart nionde år och bringade sina gudar blodiga offer i form av 99 människor men även hästar, hundar och höns. Inga arkeologiska fynd stöder detta.

Blot inom nutida nordisk religion
I modern svensk asatro (forn sed) är blotet ett sätt att ära makter och gudar, ett sätt att närma sig och komma i kontakt med gudamakterna. Genom att ge tillbaka något av det människan får sig till skänks, visar hon sin ödmjukhet inför de krafter som skänker oss god äring och frid i livet. Ibland handlar blotet också om att be någon särskild makt om styrka, hjälp eller råd.

Blotet består dels av en blotceremoni, dels av ett blotgille (ibland sammanfaller de). Deltagarna samlas vid en blotplats (ett vi eller en harg) och genomför blotet gemensamt. Oftast är blotplatsen naturnära placerad under bar himmel. Ibland finns uppställda gudastöttor (träfigurer eller liknande som representerar olika gudar). En gode eller gydja leder ofta blotet. Oftast står deltagarna i en ring eller halvcirkel. I blotceremonin kan flera olika delar ingå; inkallning/inbjudan av makter, gudar och rådare, tvagning, skålande och gemensamt drickande ("lag om"), gemensamt eller privat blotande av mat eller dryck. Blotgåvorna ställs vid viet eller läggs kanske i en eld.

Blotgillet är en festmåltid där blotdeltagarna äter och dricker gott och även delar med sig av mat och dryck till gudar och rådare.

År 2000 hölls det första blotet i Gamla Uppsala på mer än 900 år av Sveriges Asatrosamfund. Uppsalablotet är sedan dess en årlig tradition.

Namngivna blothögtider

Disablot (början av februari) 
Disablot var som namnet säger ett blot, en offerhögtid, till disernas, kvinnliga gudomars, ära. Disablot firades i det förkristna Norden under vintern för att försäkra en god skörd under det kommande året. Berömt var det stora disablot som hölls i Gamla Uppsala i februari i samband med distinget.

Beskrivningar av disablotet återfinns i flera isländska sagor: Egil Skallagrimssons saga, Hervarar saga och Heimskringla.

Segerblot (vårdagjämningen) 
Segerblotet är ett årstidsbundet blot som firades i asatron. Blotet ägde rum vid vårens ankomst och namnet syftar på dagsljusets seger över nattmörkret, samt värmens seger över kylan.

I nutida asatro (forn sed) firas segerblotet oftast vid vårdagjämningen. Blotets fokus är ljusets återkomst, vårens antågande och uppvaknandet hos vanamakterna, väckandet av kärleken och fertiliteten. De makter och gudar som är brukligt att bjuda in är: Freja, Frej, Sol, Jord, Balder och Frigga.

Midsommarblot (midsommar)


Skördeblot (augusti-september)


Höstblot (mitten av oktober) 
Höstblot eller höstdagjämningsblot är ett blot inom nordisk religion, vilket firas vid höstdagjämningen i slutet av september för att ta farväl av det ljusa halvåret och hälsa mörkrets och höstens ankomst. Höstblotet kan riktas till Sunna, Oden eller Freja. Kombineras höstblotet med ett skördeblot kan man även rikta sig till skördegudar som Frej och Torför att tacka för det som varit.

Höstjämningsblot innefattar även att man välkomnar den mörka delen av året tydligare än tidigare eftersom efter jämningen så är natten, den mörka delen av dygnet längre än den ljusa. Detta innebär att man hälsar gudar såsom Skade, Uller (mytologi) och ibland Höder välkomna.

Alvablot (november/allhelgona) 
Alvablot är ett fornnordiskt blot hållet om senhöstarna eller i början av vintern. De historiska källorna är sparsamma. Alvablot firas dock även i nutida nordisk religion.

Julblot (december)
Julblot, eller midvinterblot, julofferfest, är en högtid i fornnordisk religion. Den exakta tidpunkten för blotet är omstritt. En del menar att det hölls vid vintersolståndet i slutet på december, medan andra menar att det snarast var i mitten av januari. Det senare datumet kommer av att midvintern ansågs infalla 14 januari.

Julblot är den högtidligaste offerfesten. Vid julblotet gör man offer, blot, för att få gudarnas välsignelse över den groende grödan.

Julblotet integrerades i den kristna julen.